Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ack vad vårt liv är eländigt!
Finns någon fröjd på vår jordiska stråt,
som ej börjas med ståt
och så ändas med gråt?
Nämn en sällhet, som varar beständigt!”
i)e Gluntar, som kanske dock äro mest omtyckta,
äro de som innehålla de stämningsfulla
naturskildringarna. Bland dessa böra särskilt framhållas
”Slottsklockan” och ”En solnedgång i
Eklundshofs-skogen”. Ett vackert natursceneri upprullas också i
den allmänt kända sången ”Här är gudagott att vara”,
som är inlagd i en av Gluntarne.
Något, som i hög grad bidrager till att Gluntarne
blivit så omtyckta är, att Wennerberg i dem
lyckats träffa den vanliga samtalstonen så väl.
Ingenting är konstlat. Allt faller sig så naturligt. Och så
har han förstått att på ett enastående sätt låta ord
och musik smälta samman till en enhet.
De unga prinsarna Carl, sedermera konung Carl
XV, och Gustaf, som vid denna tid bedrevo
universitetsstudier i Uppsala, voro stora älskare av musik och
sång och slöto sig till Juvenalerna. Med flera av
dessa, särskilt med Wennerberg, blev prins Carl
intim vän. Denna sin ungdomsvänskap blev han
trogen hela livet, och som konung fick han ofta tillfälle
att visa, att han icke glömt bort sin vän från
ungdomsåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
