Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kinder, vacklande fram och till baka, som om de ännu
hade alla sjösjukans obehag att kämpa emot, lade man
märke till två personer, en gråhårig man och en
äldre dam, som stödde sig vid hans arm och syntes
röra sig med besvär. Herrns drägt var hvarken
ovanlig eller i ögonen fallande, det fängslande hos honom
var ett uttryck af lugn och öfverlägsenhet och en
oändlig mildhet, som bröt fram hvar gång han stälde några
ord till sin följeslagarinna. Damen log då, nickade
bifallande till det han sade och tryckte sitt lilla
hufvud närmare mot hans axel, som om det var den plats,
der hon fann sig bäst.
Ännu större uppmärksamhet väckte en ung flicka,
som följde efter de två främlingarne, åtföljd af en
mörkklädd dam med svarta glasögon och en lång,
starkt bygd betjent i ljusblå rock och grå damasker,
belastad med en mängd pläder och fitar, som fylde
rummet mellan hans båda utsträckta armar. De två
äldre stego efter något betänkande in i prinsessans
vagn och åkte upp mot de fyra lejonens torg. Den
unga damen och hennes följeslagare stannade qvar och
väntade på en båt full af koffertar och askar, som
sjömännen förde i land.
Det var en liten fin och späd gestalt, insvept i en
tätt knäppt, ljusgrå kofta, hvars fylliga opossumkrage
nästan dolde hennes ovala och bleka ansigte. Blott
hennes ögon syntes riktigt, två stora, kloka och talande
ögon, som fortforo att följa vagnen och derefter gledo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
