Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad är det för folk?« frågade Zevaco.
»Ja, för er kan jag väl säga det och låtsa som
om de främmande damerna icke existerade. Det är
först Serafino från Ota, så Stefanini, som de kalla ”or-
men’, så Arbellara Forcioli, slutligen den värste af
dem alla, Theodoro från Guagno, ”bergens konung”,
säsom de kalla honom. Der den mannen fins, aflöper
det sällan utan batalj.«
»Det gör mig ondt om två af dem«, yttrade Ze-
vaco. »Serafino är en honett bandit. Man påstår,
att han tänker fara bort från ön och att det är der-
för han sålt sina fär der uppe. Forcioli har också
slagit in på en god väg. Känner ni historien om
honom och pater Josef nere i klostret vid Vico?
«Berätta, berätta!« utbrast Paola, »jag börjar nä-
stan få intresse för dessa menniskor.>
»Ja, det finnes verkligen hyggliga och pålitliga
karlar bland dems, inföll Costa leende och såg bort
på fröken Colonna. >En afton kom klostrets portvakt
in fill: pater Josef och sade, att borta i kyrkan stod
en främling, som begärde att få tala med honom.
Patern gick, och såg i kyrkdörren en äldre man väp-
nad med bössa och revolver och med en skjuten hare
i handen. — ”Vill ni låta mig bikta’, sade han, ’så
skall ni få min hare. — "Det vill jag göra för ingen-
ting”, svarade Josef med den mjuka röst som var ho-
non egen. — ”Men det måste ske genast. Min tid :
är knapp. Jag har gått nio mil för att få tala med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
