Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIE SN &
135
sof, vackra barn, och vakna frisk upp igen, då det
blir dag. I morgon för jag er till er broder:«
Han reste sig och gick nedåt stigen, som förde
in bland bergen.
Hon såg förvånad efter honom och väntade att
han skulle komma till baka. Hon fordrade det som
en uppmärksamhet, hvilken följde af sig sjelf, men
han kom ej. — Så föll hon i tankar, medan bild
efter bild manades fram af det hon hade hört och va-
rit vittne till de sista dagarne, allt sammans så nytt
och olikartadt och oförenligt med den lugna, blida
tillvaro hon hittills känt, idel omvexling mellan det
brutala och sublima, mellan honom som låg och sof
utanför hennes dörr och den andre, som bestal henne,
mellan den fredlöse, som lät döda sig för att rädda
sin värd och denne stackars Zevaco, som gick och
sörjde för att han icke kunde rädda alla. Dessa be-
traktelser slutade omsider med att hon reste sig från
stenen och kastade en lång och forskande blick ned i
dalen. Derefter kallade hon på sin sällskapsdam, för-
svann i prestens kammare och sof vid Fleurons sida
till ljusa morgonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
