Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIV.
Toten lyste, och bofinken satt och qvittrade inne
2 skuggan, dämpadt och afbrutet som om den
sökte uppfriska sina mjuka melodier från föregående
sommar.
Marco hade begagnat den första dagern till att
smyga sig in bland furorna och skjuta två skogsduf-
vor, hvilka han stack upp på en laddstock, som han
vred rundt omkring öfver glöderna i kaminen, tills de
voro stekta. Paola såg på fröken Fleuron, då steken
bars in på ett brunt lerfat. De båda hade sitt eget
språk, som icke behöfde ord till förklaring. I dag log
fröken Colonna och fann allt förträffligt, i dag var
resan slut, och hon skulle se sib broder.
Jag äter verkligen«, sade hon till Zevaco, som
betraktade henne med en misstänksam blick. >»Och
ni vill kanske vara så god att bringa honom der ute
min tack för hans uppmärksamhet. Den är i alla
händelser större än er, ni som gick från mig i går
qväll, medan jag satt och var rädd för den lilla svarta
negérungen.« s
Säkert är, att skogsdufvorna blefvo uppätna med
’€n ypperlig aptit, hvilken tilltog då Zevaco drog fram
en butelj gammalt muskatellvin ur det blå- och röd-
randiga skynket, som vid resans begynnelse hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
