Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
SURRAR SENSE
»Han gör er inte något, då jag är till städes, man
skall blott vara en smula försigtig med honom och
inte släppa snöret framför främmande, I går bet han
en herde förderfvad.«
Efter denna lugnande tröst förde han sitt sällskap
in i ett stort rum, halfmörkt på grund af de nedfälda
gardinerna, som dock tilläto den inträdande skönja en
säng med synnerligen hvita lakan och i sängen en ung
blek herre, som sträckte ut sin ena hand mot Paola.
Hon skyndade emot honom, knäböjde och gömde sitt
hufvud vid hans bröst, för att ingen skulle se de tårar
som dallrade i hennes långa ögonhår.
»Min stackars, stackars Mariano<«, hviskade hon.
Nå, nål!« utbrast han i munter ton för att dölja
sin egen rörelse, »hur handskas du med mig, syster!
Du tänker inte alls på denna —« han pekade med
sin fria hand på venstra armen, hvilken låg orörlig
vid hans sida, omgifven med ett gipsbandage, som för-
bjöd alla rörelser. »En bruten arm och ett brutet
ben, se det är hela affären. — Hvad jag längtat efter er,
i synnerhet efter dig, då jag hörde att du ville rida hit
upp. Hur kunde det falla dig in, du lilla fina docka,
som förr alltid var så rädd för hvarje ansträngning?
Nu blir jag frisk igen — om åtta dar får jag lof
att stiga upp. Armen och benet bli starkare än nå-
gonsin förut, har herr Niolino sagt. Hvad kunnen I
begära mera?«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
