Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
ögon åt alla håll för att upptäcka, om något var på
färde som gjorde hans närvaro nödvändig.
»Gå nusz, fortfor Colonna, »om en stund kommer
min doktor. Jag är trött och vill sofva. Inte sant,
fröken Xavia, han har förbjudit mig all ansträngning,
eljest når jag åter upp till de fyrtio graderna, det är
säkert, det; —, Ja, du ser på mig, syster, läto mig
kyssa dina små hvita furstinnehänder! Gudbevars,
hvad jag ändå har blifvit för en svag stackare, sedan
vi två sist talades vidl<
Det var ett efter omständigheterna och efter cor-
sicanska förhållanden mycket nätt rum man hade be-
stämt åt Paola. <Snöhvita gardiner, ljusröda, rap-
pade väggar, ett blåmåladt trätak, en dragkista upp-
fyld med tusentals lapprisaker, invigda palmqvistar,
helgonljus, små amputerade gips- och vaxdockor, som
kunde föreställa hvad som helst, allt var luftigt och
” svalt der inne, och det är framstående dygder i södern.
Fröken Fleuron hade sitt rum bredvid. Hennes
första tanke var att låta Baptiste bära de två långa
reskoffertarne in till sig, hvarefter hon genast kom in
till Paola med nytt, parfymeradt linne och befriade
sin unga herskarinna från den tunga riddrägten, som
hon hu hade måst bära i hela två dagar. Så gick
fröken Colonna till sängs, glömde att solen sken och
foglarne sjöngo utanför, glömde allt och sof den rätt-
färdiges sömn ända till dess aftonrodnaden kom fram
öfver bergen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
