Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min hyllning är så ringa mot den ni är van vid. Jag
vet också, att en person som jag, utan namn, stånd
och förmögenhet, aldrig kan tänka på att vid sig fästa
en sådan varelse, hvars tillvaro är lek och skämt, hvars
behof är förströelse och som i den eld, hvari hon är
van att lefva, kanske endast har bibehållit en enda
stor och oföränderlig känsla: kärleken till sitt eget be-
dårande jag!
Ni begagnar ett märkvärdigt språk. Det är ju
idel oartigheter ni säger.<
Nej, det är bara en sköld, som jag håller upp
för mig sjelf.«
Men säg mig då, kan någonting vara skönt här
i verlden utan att tillika vara godt, och hvad har for-
men väl att betyda när den blott höljer öfver felen.
Stackars herr Zevaco! Ni tror er kunna läsa i an-
dras hjertan och känner inte en prick af det som står
Skrifvet.«
Han satt på bänken och stirrade framför sig,
stödde armbågarne mot sitt knä och hufvudet i hän-
derna. Ett ögonblick låg hon och betraktade honom
med en forskande uppmärksamhet, derefter gled hon
ned af hängmattan.
»Sitt nu inte der och se missnöjd ut«, sade hon
den hand, hvars
och lade sin hand på hans axel,
handske kön greve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
