Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OR rd SLE SAR a RR rar
- aa ball SÄ brer i AS ;
SN jr v
203
lade Zevaco och höjde sina sorgsna ögon upp mot
Paola.
»Det menar ni alls inte, och ni rör er i idel mot-
sägelser. Häromdagen påstod ni, att jag gjorde det
döda lefvande och det vissna grönt här ute. = Till slut
måste jag dock ge er rätt, fullkomligt rätt i det ni
nyss sade: Den lilla egenkära varelse ni skildrade be-
höfver en helt annan teater än er ö för att kunna
trifvas, och hon vill aldrig fästa sig vid en corsican.<
Med dessa ord helsade hon med parasollen och
gick.
Då Zevaco lemnade lusthuset, kastade han sin
bössa öfver axeln och vandrade med långa, tunga steg
ned i dalen, som skilde Santandras egendom från Cas-
samaccioli. Han kände sig mycket missnöjd med allt
hvad som försiggått mellan honom och Paola. I syn-
nerhet var han missnöjd med sig sjelf. Han hade
haft så mycket att säga henne och så länge väntat
på ett tillfälle dertill, men då ögonblicket ändtligen
kom, satt han der hjelplös och famlande, kände mar-
ken darra under sig, kände, att hans vilja icke längre
tillhörde honom, att allt som han lyckades få fram,
var innehållslöst och intetsägande, medan hans vackra
åhörarinna lugn och leende låg bakåtlutad i sin hängmatta
utan att ett ögonblick lägga bort sin öfverlägsenhet och
förnäma likgiltighet. Det var i synnerhet intrycket
af det leende, hvarmed hon helsade, då de skildes åt
som fortfor att fästa sig i hans minne. Det tycktes
La
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
