Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom uttala en tydlig ironi, ett illa doldt gäckeri,
som blott bekräftade hans enfald.
Eftermiddagssolen spridde sitt brännande ljus ned
öfver bergen, som ytterst i fjerran förtonade sig i en
gråaktig dimma, snöhvita molnmassor drogo öfver den
mörkblå himmelen, allt var tystnad, storhet omkring
honom. I dag hade han dock icke öga härför, utan
gick och såg ned på stenarne, som han skred öfver.
— Det är alltid blott vårt eget lynne, som gifver verl-
den omkring oss färg. —
Vid gränsen af hans faders jord lågo de vakthaf-
vande hundarne utanför sina små, stensatta kojor, herde-
gossen hade nyss fylt deras mattråg. De reste sig
vid ljudet af Zevacos steg, sågo bort på honom och
kröpo åter till baka i skuggan af klipporna. Dalen
var öde och öfvergifven. Arbetarne vågade sig icke
mera ut på fältet, det vissna gräset från i fjor betäckte
ännu vårens friska brodd. En gammal barbent krymp-
ling kom stönande under en knippa makiris, uppe på
bergstigen gick en flock qvinnor, en och en, med stora
lerkrukor på hufvudet. Då ofreden började, hade
egarne af fontänerna i den döda byn afspärrat källorna,
och derför voro de fattige nu tvungna att hemta sitt
drickesvatten från Niolodalen, en half mil borta. - za
Efter hand som Zevaco gick vidare, skiftade hans
"tankar föremål och uppehöllo sig i ljusare bilder, i ett få
hopp, hvartill de sista dagarne tycktes berättiga ho-
nom. Pater Josef hade på en af sina vandringar som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
