Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grefvinnan Colonna satt i sjukrummet hos sin son,
som absolut ville vara med i tåget, hvilket Niolino på
det bestämdaste motsatte sig.
»Jag vill gerna göra er frisk«, sade han, »men icke
; förevisa er som reklam för min skicklighet. — Jo
visst! nu skulle vi börja på igen med bandager och
mixturer! Hvad är det för något? Herr grefven blir
1-2 hemma, och jag sätter ers nåd till att passa honom.«
nn Grefvinnan såg upp med den djupaste förvåning,
or drog till och med sin stol något till baka. Att nå-
gon vågade tala så till hennes son, till grefve Colonna!
a Det vågade hon icke ens sjelf, det föreföll henne all-
deles otroligt.
»Han vill nog gerna göra hvad ni säger«, yttrade
Set; s oo hon med försagd och mild röst, »eller hur, Mariano?»
on Ett otydligt brummande svarade henne, derefter
kom en hand fram ofvanpå sängtäcket, efter handen
ett ansigte, som smålog åt Niolino.
»Jag lyder», sade grefven. .
»Det är också det förståndigaste ni kan göra. —
På sjukhuset och i fält måste subordination till, annars
duger det inte.« Han lade sin hand på patientens
hufvud, helsade och gick.
OR Hästarne frustade ute på gården. Santandra spat-
serade otåligt fram och till baka i matrummet, tog
sig en pris ur sin dosa, smälde med locket och vän-
otade på Paola för att kunna bege sig ned till byn.
Hon hade gått in för att byta om drägt och lofvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
