Gunnar och Hogne togo då allt guldet, Favners arv. Ofrid var då
mellan gjukungarne och Atle; han tillskrev gjukungarne skulden till
Brynhilds död. Till förlikning bestämdes, att de skulle gifta Gudrun
med honom, och de gåvo henne glömskedryck att dricka, innan hon jakade
till att gifta sig med Atle. Atles söner voro Erp och Eitil, men
Svanhild var Sigurds och Gudruns dotter. Konung Atle bjöd hem Gunnar
och Hogne och sände Vinge eller Knefröd. Gudrun kände sveket och
skickade hälsning med runor, att de icke skulle komma, och till
kännemärke sände hon Hogne ringen Andvaranaut och knöt i
varghår. Gunnar hade friat till Oddrun, Atles syster, och fick henne
icke; därpå gifte han sig med Glaumvor, men Hogne var gift med
Kostbera; deras söner voro Solar och Snävar och Gjuke. Men när
gjukungarne kommo till Atle, så bad Gudrun sina söner, att de skulle
bedja för gjukungarnes liv, men de ville icke. Hjärtat skars ur Hogne,
men Gunnar sattes i ormgård. Han slog harpan och sövde ormarne, men en
huggorm stack honom i levern.
