21 (Edgar Allan Poe : en litteraturhistorisk studie)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - II. Geniet och dess urartning - Konstitutionell rubbning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

felstegen. Men massan av samtida bevittnade dessa utan att
förstå deras orsak. Först i långt senare tid har den
medicinska vetenskapen lyckats tränga djupare in i dessa
sjukdomsfenomen, och först därmed har en bättre förståelse
av Poes själstillstånd blivit möjlig, även om svårigheten att
överhuvud blicka in i den geniala själsverksamheten
givetvis kvarstår oförminskad och narkosbegärets innersta natur
alltjämt i de flesta avseenden är lika gåtfull som någonsin.

Redan tidigt, först av amerikanen Fairfield 1875,
gjordes försök att bestämma Poes konstitutionella rubbning som
epilepsi. En av hans senaste medicinska biografer, Probst,
har upprepat försöket. I vad mån han lyckats, ser jag mig
som lekman ej i stånd att avgöra, men de skäl, varpå han
baserar sin teori, äro ej fria från konstruktion[1].

Petit, en annan av Poes moderna »patografer», är
benägen att i snart sagt varje egenskap hos hans moraliska
och intellektuella karaktär spåra ett patologiskt drag, och

[1] Jag fäster mig mindre vid att han t. ex. anser Poes prydliga
och vackra handstil som ett degenerationsfenomen än vid hans envisa
fasthållande vid den ytterligt tvivelaktiga, att ej säga nästan otroliga
legenden om hans resa till Grekland och Ryssland för att få tillfälle
att betrakta denna »als einen schweren Anfall in Gestalt eines langen
Dämmerzustandes» (s. 19), ehuru det ligger mycket närmare till hands
att betrakta historien som en deliriumfantasi. De som lida av Poes
sjukdom ha ofta dylika fantasier om resor. (Dagonet: Du rêve etc).
Omedvetet rätt har Probst då han på tal härom vidare docerar: »Wann
der eigentliche Dämmerzustand begann, ob vor, ob nach der Abreise,
lässt sich nicht entscheiden». Nej, det gör det verkligen inte. Komisk
blir hans tvärsäkerhet, när han på tal om denna resa säger: »Wem
das Wesen von Poe’s Erkrankung klar geworden ist, der wird
erkennen, dass es sich um eine typische Äusserung derselben handelt, die
ihren Wahrheitsbeweis in sich selbst trägt».
Woodberrys och Harrisons undersökningar ställa detta påstående i dess
rätta dager, och skola vi enligt Probsts föredöme hålla oss till inre
sannolikhetsbevis, finnes enligt min åsikt ett gott sådant: i en
recension av Leigh Ritchies Russia and the Russians (IX, 75) nämner Poe,
som eljest ytterst gärna briljerar med sina kunskaper, ej ett ord, som
röjer en egen erfarenhet av det av Ritchie behandlade ämnet.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 21:47:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/edgarpoe/0027.html

		Edgar Allan Poe : en litteraturhistorisk studie / 21 (1916) Author: Gunnar Bjurman Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|