Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - V. Skräckromantiken - Orientalism och gotikintresse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
62
folkliga underlag är det i varje fall som skräckromantiken
håller sig uppe, och det ej blott i England, där dess livstid
sträckte sig över ett halvt århundrade. Tydligast framträder
detta inom lyriken, i det att de berömdaste skräckdikterua
alla mer eller mindre oförtäckt anknyta till den folkliga
dikten. Den populäraste av dem alla, Biirgers berömda
spökballad Lenore (1774), vars inflytande överträffade varje
dittills framkommen enstaka kortare dikts, och som tidigt
väckte beundran i England, baserar sig alltigenom på ett
gammalt folkligt motiv.
Som den tidigaste tyska motsvarigheten till Oträn to
med hänsyn till miljön torde man, utan all jämförelse i
annat avseende, kunna anse Goethes Götz, vilken utkom
1773. Redan året förut hade i Frankrike Cazottes Le
Diable amoureux sett dagen, och denna står såsom en före-
gångare till andra av den engelska skräckskolans alster.
Man kan nämligen bland dessa draga en gräns, som är
tydlig nog, mellan dem ifråga om vilka gotiken i förening
med riddarromantiken väsentligen bestämmer innehåll och
framställning och dem i vilka det fantastiska och över-
naturliga tumlar fritt utan att vara knutet till ett dylikt
intresse. I det stora hela kan man säga, att den förra
kategorien står på en mera nationell grund, även när l)e-
rättelsen — vilket är mycket vanligt, kanske vanligast —
spelar på främmande mark, medan den senare kategorien
står den österländska berättelsen långt närmare. Ett drag,
som i sådant avseende i ej oväsentlig mån karaktäriserar
denna senare kategori, är vällusten i förening med prakt
och lyx. Ty medan grymheten är ett commune bonum för
hela skräckromantiken, ej minst den tyska, där i synner-
het Werner excellerar däri, är detta icke i samma omfatt-
ning fallet med vällusten. I upplysningslitteraturen präg-
lade den som bekant i hög grad skildringen, och detsamma
blev förhållandet inom den -egentliga romantiken (dock
minst i England) som upptog och förandligade detta arv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
