Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - V. Skräckromantiken - Godwin och Brockden Brown
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
ogynnsamma yttre omständigheter i förening driva honom
att begå.
Under tiden mellan Mrs. Radcliffes båda nyssnämnda
romaner utkom (1794) William Godwins Caleb Williams,
or Things as they are. Denna roman plägar visserligen
ofta räknas till skräcklitteratnren; själv anser jag dock
detta vara mindre riktigt. Den blev emellertid ej utan
inflytande på densamma; dess författare visade sig f. ö.
i andra arbeten stå skräckskolan nära. Caleb Williams
erinrar närmast om de tyska kriminalberättelserna med
moraliserande syfte eller social förklädnad. Intresset är
här närmast socialt, ungefär som i Schillers Verbrecher
aus verlorner Ehre eller Die Räuber, vilket drama över-
sattes till engelskan redan 1792, och tendensen är liksom
i dessa revolutionär; den går ut på att all lag är förkastlig,
som icke kongruerar med det djupare moraliska medvetan-
det. Huvudpersonen, adelsmannen Falkland, är en brotts-
ling men ingen skurk av den vanliga skräckromantiska
typen, ehuru hans karaktär blott består av två enkla skikt:
mycket ädla och mycket bovaktiga egenskaper. Han har
av motiv, som måste tillerkännas en viss moralisk giltighet,
begått ett mord och förvandlas sedan, ifrån att ursprung-
ligen ha varit en god och storstilad karaktär, till en djävul
i människohamn, vilken hopar brott på brott för att dölja
det ursprungliga brottet.
Detsamma gjorde ju The Monk, och det är kanske
icke otänkbart, att Lewis fått en impuls även härifrån. Vad
som i varje fall är säkert är, att Godwin vann en varm
beundrare i en annan av skräckskolans adepter, amerika-
nen Charles Brockden Brov^^n. Denne ansåg sig visserligen
för ingen del höra till skräckskolan, men hans protest mot
en sådan klassificering kan icke rubba det faktum, att han
står såsom dess, för övrigt högst intressante representant
på andra sidan Atlanten. Han var en skriftställare af ut-
präglat romantisk karaktär och av ovanlig och egenartad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
