Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - VI. Den egentliga romantiken - Mysticismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"^6
talande exempel. Det skulle föra för långt bort från denna
skisserande framställning att ingå även på skräckskolans
indirekta inflytande. Må det vara tillräckligt att betona,
att detta är stort, vilket inses redan av det intryck The
Ancient Mariner och Christabel gjorde både på den stora
publiken och i de litterära kretsarna och av den kult, som
längre fram bedrevs i hela den bildade världen med byro-
nismens demoniska element, vilket som sagt i ej oväsent-
lig mån är att anse som ett utflöde från skräckroman-
tiken.
Medan denna, framför allt dess engelska skola, för-
nämligast använde det hemlighetsfulla för att egga nyfiken-
heten och framkalla spänning, blev för den egentliga ro-
mantiska diktningen det mystiska ej längre medel, utan
mål. Om dess historiska sida, som nådde sitt högsta och
epokgörande konstnärliga uttryck hos Scott, gäller detta
visserligen icke, ty när mystiken där kommer till använd-
ning, far den aldrig dominera framställningen. Gör den
det, är i och med detsamma dess historiska karaktär bruten,
och vad som återstår är skräckromanen i modifierad form.
(Exempel: Fouqués »historiska» romaner.) Men självklart
gäller det sagda om den romantiska dikt, som sökte tränga
in till hjärtpunkten av tillvarons väsen och utforska jagets
natur och dess sammanhang med sin omvärld, i främsta
rummet således om den tyska romantiken under dess
blomstring.
Här hade mysticismen sitt rätta hemvist i skygd av
de rådande filosofiska åskådningarna. Av den schellingska
transcendentalismen, som genomsyrar tidens tyska kultur-
liv, uppfattas alltet som en enhet, och jaget, vilket liksom
tidigare hos Fichte framstår såsom det världsskapande för-
nuftet, ter sig jämväl såsom identiteten mellan teoretisk och
praktisk, inre och yttre verklighet. Mot denna uppfattning
bryter sig den särskilt av Friedrich Schlegel hävdade
subjektivism, för vilken det individuella jaget blir lagstif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
