Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - VI. Den egentliga romantiken - Världssmärtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Coleridge stod pä höjden av sitt rykte, ertiöllo sin fascine-
rande och djupgående skildring av De Quincey. I Kubla
Khan, i The Ancient Mariner och i Christabel gör det sitt
inflytande förnimbart vid sidan av en mäktig påverkan av
bland annat skräckromantikens fantasmer. Av dessa stora
dikter framstår The Ancient Mariner såsom den ej blott
konstnärligt utan även litteraturhistoriskt märkligaste ge-
nom sin förening av äventyrs- och legendintresse, sitt
romantiska proklamerande av djurets rätt till liv och först
och sist sitt djärvt moderna grepp på undret. Coleridges
syner bära alla mer eller mindre drömmens prägel, men
den intensitet, varmed de uppfångas och uttryckas, kom-
mer dem att kristallisera till en nästan handgripHg verk-
lighet: han äger i enastående grad förmågan att förflytta
sina drömmar utom sig och dock låta dem bibehålla sin
magiskt dunkla glans av en annan värld. Han står i sina
sensationers lustfyllda skärpa som en förmedlande länk
mellan Wordsworth och Keats, vars diktnings hela karak-
tär dock ställer den på ett annat plan. Hos Keats domi-
nerar skönhetskulten ensam: »Beauty is truth, truth be-
auty». Han har, såsom Herford uttrycker det, nått »from
the supernaturalism of the mystic to that of the artist; from
the poetry in v^hich the marvellous is felt as a mystic clue
to the unseen world, to that which handles it with the
n a i v e t é of the Greeks, as part of the familiar presence
of Nature» ^
1 Byrons och Moores — och även i Southeys — dikt-
ning firar den orientaliska berättelsen sin återuppståndelse
med glansfull miljö. Byrons dikt är lidelsens och världs-
smärtans apoteos. Den demoniska passionen spränger alla
band; det mänskliga jaget skakar, liksom hos Shelley, i sin
självhävdelse gudomens tron. Brottet når hos Byron en
^
Herford, s. 263.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
