Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - X. Poes teorier för prosadiktningen - Enhetskravet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X.
Poes teorier för prosadiktningen.
Om Poes uppfattning av poesiens väsen och teknik så-
lunda erhållit karaktären av en i detaljer utmejslad dok-
trin, är detta ej i tillnärmelsevis samma mån förhållandet
med hans åsikter ifråga om den skönlitterära prosan, vil-
ket är förklarligt nog redan med hänsyn till detta konst-
områdes väldiga omfattning, svävande gränser och även i
tekniskt avseende otaliga möjligheter. Liksom Poe ifråga
om poesien egentligen inskränker sig till en analys av ly-
riken, den enda poetiska konstform han godtog och själv
var i stånd att behandla, analyserar han ifråga om prosa-
dikten närmast och med största intresset den korta berät-
telsen, the tale. Parallellen är tydlig: the ta le är den
enda prosaiska konstform, som uppfyller kravet på t h e
u n i t y of i n t e r e s t, och dessutom den enda han själv
behärskar. Det berättigade i kravet på koncentration fram
träder särskilt starkt ifråga om skräckskildringen, som ut-
tänjd till större längd lätt riskerar att bli outhärdHg ocli
sålunda slappa intresset. Poe var i själva verket ej bloti
genom sin konstteori utan i främsta rummet genom hela
sin psykiska läggning predestinerad för den korta berättel-
sen, vilken icke såsom romanen kräver ett väl balanserat,
i grunden sunt temperament. »Your short story writer may
be fit for a madhouse and yet compose tales that shall be
immortal», säger Bliss Perry, och han har rätt ^
1 Perry, s. 327.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
