Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XI. Poes diktvärld - Kvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
136
Det är solskimrande berg och skuggiga dalar, en än djup
och hemhghetsfull, än leende grönska, det är slingrande
vägar och buktande vattendrag och f. ö. ett vatten som stän-
digt skiftar: i kanaler, i liäckar, i springbrunnar; det är
tysta och hemlighetsfulla farkoster glidande fram över gåt-
fullt drömmande sjöar han visar oss — och allt detta tonar
samman i en hög konstnärlig harmoni. Man erinrar sig
den passage ur Paradise Löst, vilken Walpole plägade
framhålla som en kontrast till den stela franska trädgårds-
smaken ^i
.... nature boon poured forth oii hill and dale
Flowers worthy of Paradise; while all around
Umbrageous gröts, and caves of cool recess,
And murmuring walers down the slope dispersed,
Or held by fringed banks in crystal lakes.»
Denna gren av Poes alstring bär i eminent grad prägeln
av ett extatiskt sökande efter ett ideal av upphöjd renhet
och dekorativ skönhetseffekt. En motsvarighet härtill
finna vi i teckningen av hans blodlösa, utpräglat dekora-
tiva kvinnogestalter, vilka alla behärska den nuui som
älskar dem. Han framstår snarare som kvinnans tillhörig-
het än hon som mannens. Det keltiska draget häri är
omisskänligt, ty det är just utmärkande för kelterna i mot-
sats till alla andra högre raser, att kvinnan pä ett tidigare
stadium av deras kultur framstod som den dominerande
parten i det erotiska förhållandet. Hela den keltiska an-
dan präglas av en excentriskt ridderHg uppfattning av
kvinnan, och hon bildar medelpunkten i så gott som alla
keltiska sagor. En tysk forskare, Driesmans, som fram-
hållit dessa keltiska rasegenheter, betecknar särskilt ir-
kyrkogårdselegi samt på den samlida poetiska landskapsskildring, som
främst vädjar till den visuella föreställningsförmågan. En dylik väd-
jan karaktäriserar Poes alster av detta slag.
^
Beers, a. a. s. 129.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
