Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XII. Lyriken som själsstämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
And, as his strength
Failed him at length,
He met a pilgrim shadow —
»Shadow», said he,
»Where can it be,
This land of Eldorado?»
»Över the Mountains
of the Moon,
Down the Valley of the Shadow,
Ride, boldly ride»,
The shade replied, —
»If you seek for Eldorado».
Över manens silverberg och genom dödsskuggans dal
rider Poe oförtrutet, oförfärat, tills springaren stupar un-
der honom och mörkret uppslukar honom. En mera
lågande tro på sitt ideal har väl aldrig en riddare haft om
ej den store Don Quijote själv, och detta bör man ha i
minne, om man som Henry James finner Poes kamp mot
den samtida amerikanska poesiens väderkvarnar löjlig.
Det första proklamerandet av detta ideal finna vi i
ungdomsdikten To Helen (1831 års diktsamling):
Helen, thy beauty is to me
Like those Nicéan barks of yore,
That gently, o’er a perfumed sea,
The weary, way-worn wanderer bore
To his own native shore.
Redan i denna fulländat formsköna dikt framstår den jor-
diska skönheten såsom den extatiska strålvägen till det
förborgade himmelska skönhetsidealet. Här finna vi en
antydan till hans teori om poesiens konst, vilken teori
framlagts i det fViregående. Och parallellt och i full sam-
klang med varandra utveckla sig mellan den nyss anförda
To Helen’s och Eldorado’s gränsstolpar hans teori och hans
lyrik. Hans instinktiva förnimmelse av skönhetens väsen
är roten till dem båda. Den skönhet, som rör själen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
