Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XIII. Lyriken som form - The Bells
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
största tekniska missgrepp han någonsin begått: att (1844)
i en regelbunden strofform omstöpa 1843 års utsökta, friare
version av Lenore. 1 The Räven (1845) når hans vers
sin högsta grad av rytmisk fasthet i förening med regel-
bunden form. Men i och med detsamma lider också ome-
delbarheten avbräck och det artificiella intrycket förstärkes.
Den tekniska fulländningen blir sä stor, att den nästan ver-
kar något litet maskinmässig. Och i The Bells förgrovas
de musikaliska verkningsmedlen så pass mycket, att vi
trots deras utomordentliga suggestiva kraft snarare känna
oss ha att göra med ett konststycke än med ett konstverk.
Men hur högt står icke även som konststycke The Bells
över Southeys Cataract of Lodore, vilken närmast erbjuder
sig som parallell, men vars billiga onomatopoietiska trics
snarast erinra om en varietéartists prestationer! Poe hyste
dock för Southey en nästan förvånande stor veneration.
»Southey is a writer who bas fevs^ equals anywhere, either
in the purity of truly English prose, or in the melody of
immortal verse» ^ säger han. I själva verket är The Bells
att betrakta som en länk i en kedja av romantisk lyrik,
vari även Southeys nämnda dikt ingår. Dylika onoma-
topoietiska konststycken voro särskilt i den tyska roman-
tiken ej ovanliga; det är nog att erinra om Brentano, Tieck
och Hoffmann (ackorden på klaveret varpå Kreisler spelat).
Bortsett från den onomatopoietiska effekten erinrar f. ö.
själva rimmens klingklang om sådana tyska romantiska
dikter som t. ex. Tiecks Magelone. Man kan f. ö. ej miss-
taga sig på att Poe, särskilt i The Bells, ådagalägger samma
sinne för korrespondensen mellan ljud och färg, som var så
högt utvecklat hos de tyska romantikerna. 1 första strofen:
Hear the sledges with the bells —
Silver bells.
How they tinklo, tinkle, tinkle
1 VIII, 48.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
