Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XIII. Lyriken som form - Fastare form hos Poe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
aloud, the beauty is gone. To say link-ed light would be
queer enough, notwithstanding Moore’s wreath-ed shell’;
but to say link’d-light would spoil the rhytm» ^. På dylikt
sätt betonade adjektiv (och även verbformer) förekomma
ej sällan hos Poe, varvid slutstavelsens betonande ibland
utmärkes medels en grav accent, men Neal synes kuriöst
nog ha varit okunnig om att Moores »wreath-ed shell»
ingalunda är enastående i sitt slag. Hos Byron förekom-
mer denna egendomliga, i Shaksperes och Miltons diktning
så vanliga betoning på samma sätt markerad ej sällan, och
hos Shelley sa pass ofta, att det knappt synes möjligt att
vid en någorlunda uppmärksam läsning av hans dikter
undgå att lägga märke därtill.
Under Poes tidigare författarskap inskränkte sig i det
stora hela hans så att säga yttre rytmiska verkningsmedel
dels till en mjuk metrisk växling, dels till ett flitigt använ-
dande av alliteration. I båda dessa avseenden nådde han
mästerskap först vid mognare år. Så är t. ex. — för att
anföra ett par belysande fall — i dikten A Dream within
a Dream, vars kärna ingick redan i Tamerlane, vändningen
And I hold within my hand
Grains of the golden sand
tillkommen först under hans sista tid, och i The City in
the Sea, vars tidigaste version är av 1831, har den mycket
beundrade raden
The viol, the violet, and the vine
fått sin nuvarande avfattning först i 1845 års diktsamling.
Åren 1844—45 draga i viss mån en gränslinje ifråga om
Poes metrik: det vaga och tillfälliga i strofbildningen bör-
jar alltmera efterträdas av en fastare form, och hans strä-
van i detta avseende förleder honom till det måhända
VII, 261.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
