Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XIII. Lyriken som form - Upprepningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
en ödets tunga och som ett ackompagnemang till »des Le-
bens wechselvolles Spiel». Att det ej blott i verstekniskt,
utan även i stämningsavseende finnes vissa korresponden-
ser mellan Poes dikt och Schillers är också lätt att finna.
Poes käraste musikaliska verkningsmedel, vilket i med
tiden ständigt ökad grad kommer till användning, är t h é
repetend, den antingen oförändrade eller svagt varie-
rande upprepning, vari en följd av ord återger, komplet-
terar eller bildar en motsats till en annan redan utsagd
följd, alltså en frasens parallellism, som avser att förstärka
eller nyansera intrycket av skaldens förnimmelser, tankar
och syner. Att detta verkningsmedel är ytterst suggestivt
särskilt i melankolisk lyrik ligger i öppen dag, ty, såsom
Lauvriére anmärker, »Tame qui souff’re revient sans cesse
å sa douleur; la fatigue méme de la souffrance raméne
invariablement Tesprit en sa fatale orniére» ^. Denna
repetend kan uppenbara sig under ganska olika for-
mer; den enklaste är väl, då endast rimmet återvänder i
varierad användning (såsom i The Räven). I svensk lyrik
har Fröding ej så sällan använt sig härav; i hans diktcykel
Ghaselens makt i Reconvalescentia finna vi en utmärkt
bekräftelse av Lauvriéres nyss anförda ord, ty där åter-
vänder på detta sätt i sång efter sång just rimmet »sor-
gen». Mönstret är ju här den österländska ghaselen, vil-
ken flitigt odlades särskilt av Plåten och Riickert, och
Poes repetend är tydligen också i grunden besläktad
med ghaselens tekniska princip. Det är från och med den
andra diktsamlingen som denna parallellism vinner insteg
i Poes lyrik, men först från den tredje når den upp till den
höga grad av verkan och konstnärlig charm, som seder-
mera kulminerar i de berömda raderna i To Helen (Helen,
thy beauty ....):
— the glory that was Greece,
And the grandeur that was Rome,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
