Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XVI. Den brottsliga impulsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
217
Tell-Tale Heart — tydligen oerhört förvånade över det
fatala spratt, som spelats dem av den omotståndliga inre
driften. I alla dessa tre berättelser begås ett mord, och
brottslingen har vidtagit så sinnrika åtgärder för att icke
kunna överbevisas om sitt dåd, att intet annat än hans egen
bekännelse kan fälla honom. Men bekännelsen kommer
ofelbart och i samtliga historierna på snarlikt sätt. En
bhck på ett par av dem torde kunna bidraga att klargöra
Poes uppfattning av den brottsliga impulsen, liksom av
andra psykasteniska företeelser.
I The Black Cat har den drinkare, som berättar histo-
rien, under ett rus med en pennkniv utskurit det ena ögat
på en sin katt som han hållit mycket av. När han efter
någon tid finner, att katten förfärad undflyr honom, blir
han först ledsen däröver, men snart börjar kattens skygg-
het i stället reta honom:
And then came, as if to my final and irrevocable overthrow,
the spirit of perverseness. Of this spirit philosophy takes no
account. Yet I am not more sure that my soul lives, than I am that
perverseness is one of the primitive impulses of the human heart —
one of the indivisible primary faculties, of sentiments, which give
direction to the character of Man. Who has not, a hundred limes,
found himself committing a vile or a silly action, for no other reason
than because he knows he should not. Have we not a perpetual
inclination, in the teeth of our best judgement, to violate that which
is L a w% merely because we understand it to be such? ^
Så en morgon dödar han katten:
I slipped a noose about its neck and hung it to the limb of a
trea; — hung it with the tears streaming from my eyes, and with the
bitterst remorse at my heart; — hung it because I knew that it
bad loved me, and because I felt it bad given me no reason of
ofFence; — hung it because I knew that in so doing I was com-
mitting a sin — a deadly sin ^
1 V, 146.
2 S. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
