Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XVI. Den brottsliga impulsen - Vansinnesskildringen i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
223
skulle behöva utanför hans egen personlighet söka grunden
till den åskådning ifråga om det psykiskt irrationellas
problem han utvecklar i de här senast omtalade novellerna.
Att han i något särskilt fall kunnat utifrån få en ingivelse,
såsom eventuellt från Webster, förändrar icke detta sak-
förhållande. Iögonfallande självupplevelser möta oss sär-
skilt i The Black Cat med dess skildring av dryckenskapens
personlighetsnedbrytande makt, i Berenice, där opiummiss-
bruket spelar en liknande roll, och i Wilham Wilson, som
alltigenom bär prägeln av ett självbiografiskt dokument,
återspeglas de delvis (ifråga om skildringen av skolhvet)
även i yttre avseende.
Men å andra sidan står det fast, att skildringen av van-
sinnet och även av den fixa idén såsom sådan var ett tema,
vilket mycket sysselsatte den Poe närmast föregående tids-
epoken. Man erinre sig en sådan skildring av vansinnet
som exempelvis den i Shelleys Juhan and Maddalo. På
Poes tid förekommo dylika skildringar ej sällan i tidskrifts-
litteraturen, såväl den medicinska som den populära. I
engelsk diktning intog för övrigt av gammalt vansinnes-
skildringen ett betydelsefullt rum; det är i detta avseende
rätt karaktäristiska ord, som Percy uttalar i sina Reliques
of Ancient English Poetry, där det heter: »It is worth
attention, that the English have more songs and ballads
on the subject of madness, than any of their neighbours» K
Den tyska romantikens intresse för själslivets abnormiteter
var ju, liksom tidigare Sturm- och Drang-författarnes, sär-
deles starkt, och den fixa idén hade på mer eller mindre
sensationellt sätt behandlats särskilt av Kleist och Hoff-
mann, hos vilken senare även tvångsimpulsen spelar en
roll 2. Men från tvångstanken och den mera tillfälliga
1 Tauchnitz-upplagan, II, 287.
2 Samvetet framställes av Schubert (Symbolik des Traumes, kap.
Der versteckte Poet) närmast såsom en omotståndlig tvångsimpuls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
