Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XVI. Den brottsliga impulsen - Poe och Tieck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
tvångsimpulsen till Poes konsekvent hävdade, ofta åter-
kommande imp of the perverse är steget stort och
betydelsefullt. Hos Tieck skönjes emellertid, såsom Wächt-
ler framhållit, något av denna Poes demon. Liksom Poe
talar om den starka lust, varav han gripes att, då han står
vid l^ranten av en avgrund, kasta sig ned däri ^, så gör Tieck
detsamma 2; och Wächtler har otvivelaktigt rätt i att om
Tiecks Low^ell omsatt sina brottsliga impulser i handling,
hade han framstått som en fullkomlig motsvarighet till
Poes karaktärer av denna typ ^ Men styrkan hos Poe
ligger just i att hans personer verkligen handla enligt
sin impuls, och originaliteten hos honom ligger i hans kon-
sekventa, systematiska genomförande av idén om den ir-
rationella psykiska impulsen.
Huruvida Poe närmare kände till Tieck är mycket
dunkelt. I Usher nämner han dennes Journey into the
Blue Distance 4 (= Das Alte Buch: öder Reise ins Blaue
hinein) och i en recension av Hawthornes Twice-Told
Tales och Mosses from an Old Manse säger han, att Haw-
thorne kan anses originell endast av dem som ej känna
hans förebild —: »their acquaintance not extending to the
German Tieck, vy^hose manrier, in some of his works, is
absolutely identical w^ith that habitual to Hav^thorne».
omottaglig för det logiska tänkandets skäl och följande andra asso-
ciationslagar än detta, vilken uppfattning synes förete starka berö-
ringspunkter med Poes.
1 VI, 149.
- Wächtler, s. 59.
3 Wächtler, s. 60.
^ Likaså i Marginalia, XVI, 42.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
