Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XVII. Poe och Hoffmann - Deras livsuppfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
— obekant för Hoffmann. Medan Poes brottslingar av
denna impuls tvingas att förråda sina brott, är visserligen
motsatsen förhållandet med Medardus i Die Elixire des
Teufels, men denne finner i varje fall till sin förfäran, att
hon trots alla ansträngningar säger något helt annat än
vad han tänker och önskar ^
I uppfattningen av världen och av människans väsen
föreligger också en betydande överenstämmelse mellan
Hoffmann och Poe. Visserligen är den förres livssyn långt
ljusare, något som redan betingas å ena sidan av hans fro-
diga humor, med vilken Poes ej tål någon jämförelse, å
andra sidan av att den långt större rörligheten i hans före-
ställningsvärld icke tillåter honom att som Poe dröja sig
kvar endast vid tillvarons mörka sidor, samt även, och må-
hända främst, därav att hans uppfattning av döden i det
stora hela är densamma som den hoppfullare uppfattning
de tyska romantikerna, såsom förut framhållits, i allmän-
het hyste därom. »Ist uns ja auch der Tod das Weihfest
der Liebe!» heter det i Die EHxire. Och förgäves söka
vi hos floffmann något systematiskt eller ens ordnat
framläggande av hans uppfattning rörande världsalltets
organisation, människans väsen och dödens gåta, sådant
som Poes produktion erbjuder. Men likheten finnes icke
desto mindre: medan för Hoffmann tron och kärleken
uppträda som världsskapande makter ^, söker Poe, såsom
förut framhållits, tillvarons innersta väsen i viljan; och
i grunden råder här full överensstämmelse mellan de
båda diktarne, emedan hos Hoffmann såväl tron som kär-
leken uppträda skapande just i sin egenskap av vilja att
tro och vilja att älska. Och ifråga om uppfattningen
av själslivets gåtor blir överensstämmelsen intim. Männi-
skans egenskap av ett dubbelväsen, som har samma hem-
’
Gris ebach-upplågan av Hoffmann, II, 168.
2 Sucher. s. 134—135.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
