Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XVII. Poe och Hoffmann - Sinnesanalogier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
238
ortsrätt på två vitt skilda livsplan, är för dem båda en före-
ställning, som har karaktären av axiom, och en föreställ-
ning till vilken de gärna återkomma. Ur denna föreställ-
ning, som vann stor popularitet genom Mesmers sensatio-
nella och i sin art fullkomligt nya experiment, framgår som
ett naturligt resultat intresset för magnetismen (hypnotis-
men), dubbelgångaridén, sådan den framträder hos Poe i
William Wilson och hos Hoffmann framför allt i Die Elix-
ire des Teufels, och själavandringstanken.
Av synnerligt intresse är att kortstatera överensstäm-
melsen mellan Poe och Hoffmann på sinnesanalogiernas
område. Jag har förut omnämnt, hurusom Poe i detta av-
seende visar sig i The Colloquy of Monos and Una stå på
en allmänromantisk grund. Det sätt, varpå han där skild-
rar hurusom de olika sinnenas intryck i samma mån som
dagsmedvetandet förtonar i dödens sömn övergå i var-
andra, har en intressant och detaljerad motsvarighet i
Kreisleriana, där det heter:
»Nicht so viel im Traume, als im Zustande des Deliriens, der
dem Einschlafen vorhergeht i,
vorziiglich wenn ich viel Musik gehört
habe, finde ich eine Obereinkunft der Farben, Töne und Dufte. Es
kommt mir vor, als wenn alle auf die gleiche geheimnissvolle VVeise
durch den Lichtslrahl erzeugl wiirden, und dann sich zu einem wun-
dervollen Konzerte vereinigen miissten. — Der Duft der dunkelrothen
Nelken vvirkt mit sonderbahrer magischer Gewalt auf mich; unwill-
kiirlich versinke ich in einen träumerischen Zustand und höre dann,
wie aus weiter Ferne, die anschwellenden und wieder verfliessenden
Töne des Bassethorns.»
Analogien kan ej gärna vara starkare. Det är även
att märka, att Poe i sina Marginalia (som i formen erinra
ej blott om Coleridges Table Talk, såsom förut sagts, utan
även om det kapitel av Kreisleriana, Höchst zerstreute Ge-
1 Jfr den mycket snarlika ordalydelsen i Schuberts av Hoffmann
med intresse studerade Die Symbolik des Traumes, kap. Die Sprache
des Traumes: »Im Traume und schon in jenem Zustande des Deli-
riums, der meist vor dem Einschlafen vorhergeht »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
