Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XVIII. Hoffmanns inflytande på Poes novellistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
260
HofYmanns insats i den moderna litteraturen faller vä-
sentligen utom ramen för denna framställning; i någon
mån skall den dock l)eaktas i det följande. Här må l)lott
fastslås, att hans inflytande är både omfattande och djup-
gående, och att Poe fr’^mstår som en hans lärjunge. För
den som i konsten fordrar fasta linjer och ett medvetet
behärskande av materialet står det hcijt över allt tvivel,
att denne lärjunge vuxit mästaren över huvudet. I de
fall, där analogierna mellan de båda diktarne äro starkast,
är också skillnaden dem emellan lättast att konstatera. Den
består i yttre avseende framför allt i Poes långt strängare
form och i hans tillvaratagande av den dramatiska effek-
ten samt, ej minst, däri att han i sin händelseskildring är
långt mera realistisk än Hoffmann. Poes snille, säger
Matthey med rätta, »a été de comprendre que plus la ma-
tiére de Toeuvre touchait å Tétrange, å Textraordinaire et
a Fextranaturel, plus il fallait contrebalancer ces elements
d’incohérence par la logique intérieure de la structure ar-
tistique» ^ Endast undantagsvis, och aldrig i sina värde-
fullaste noveller, går han utöver de gränser som med hän-
syn till naturlagarna äro rimliga eller i varje fall på grund
av den i många fall oklara beskaflenheten av dem kunna
tänkas vara det. HofYmanns trollerier och häxkonster äro
honom främmande. Men härmed framstår han också —
och detta är det inre avseende vari Poe skiljer sig från
Hoffmann — såsom en i grunden långt mera övertygad
mystiker än denne. Båda ställde sig otvivelaktigt skeptiska
mot all annan mystik än den som bor i människans »un-
dermedvetna» väsen ^ men denna mystik var också för
dem båda en av tillvarons betydelsefullaste makter. Den
djupare psykologiska roten i Poes mystik röjes emellertid
däri att han icke, såsom i regel Hoffmann, behöver till-
1 Matthey, s. 238.
^ Se t. ex. för Hoffmanns del Sucher, s. 219.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
