Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XXI. Poes detektivnoveller - Indiansk d:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
tyda kitsliga gåtor och avkunna salonioniska domslut, i
stånd att genom en snarlik slutledningskedja noggrant
beskriva drottningens bortsprungna tik och konungens
bortsprungna häst utan att ha sett dem. Att Zadig var be-
kant för Poe är sannolikt med hänsyn till dennes höga
värdesättning av Voltaire i allmänhet och än mer med hän-
syn till ett omnämnande av Zadig, som förekommer i Hop-
Frog. Det heter där: »He had an especial admiration for
breath in a jest .... Over-niceties wearied him. He w^ould
have preferred Rabelais’ G a r g a n t u a to the Zadig of
Voltaire . . . .» vilken passage synes vittna om en viss
kännedom om det onekligen ge^om uttrycket »over-nice-
ties» rätt väl karaktäriserade verket. Ehuru den först av
bröderna Goncourt ^ flyktigt framkastade anmärkningen,
att hjälten i Voltaires berättelse i viss mån kunnat för Poe
utgöra en förebild till Dupin, saknar fast underlag, kan den
dock tänkas innebära en sanning.
Även hos andra primitiva folk än de österländska åter-
finnas fullständigt motsvarande drag. Den franske jesuit-
missionären Xavier de Charlevoix, som 1720—22 uppehöll
sig i Ganada, berättar ^ en historia om hur en vilde beskrev
en köttjuv, vilken han ej sett, såsom en småväxt äldre vit
man, försedd med en kort bössa och åtföljd av en liten
stubbsvansad hund. Tillfrågad om hur han kan vara så
säger på sin sak, svarade han, att mannen lagt stenar ovan-
på varandra för att nå upp till köttstycket, vilket hängde
till torkning, alltså var han liten; hans steg voro enligt vad
spåren visade korta och osäkra, alltså var han gammal,
han förde fötterna med tårna utåtvända, alltså var det en
vit man; bössmynningen hade skrapat ett märke i ett träd,
mot vilken bössan lutats, och därav syntes att den var kort;
1 Morris, s. 98.
* Histoire et déscription générale de la Nouvelle-France, del III.
(Paris 1744.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
