Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XXI. Poes detektivnoveller - Dupin är Poe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
cerat det i ett solkigt kuvert i ett brevställ mittför allas
ögon. Prefekten begick det felet att söka brevet där han
och nittionio procent av hans medmänniskor skulle ha
gömt det. Han kunde icke som Dupin sätta sig i den sli-
pade brottslingens ställe och tillägna sig hans tankegång,
men så var ministern också »poet and mathematician»^
och därför »he w^ould reason well; as mere mathematician,
he could not have reasoned at all, and thus would have
])een at the mercy of the Prefect» ^ I båda de sistnämnda
historierna, men särskilt i denna, triumferar Dupin när-
mast genom att inrikta sin analytiska förmåga på utfor-
skandet av brottslingens tankegång, vilken möjlighet ju
var utesluten i Rue Morgue-novellen, där tvärtom den
f(")rsta glimten av sanningen tändes i chevalierens hjärna, då
han fann, att mordet ej vittnade om någon tankegång alls
och följaktligen knappast kunde ha begåtts av en män-
niska, om icke av en galning, vilken möjlighet genom nästa
iakttagelse uteslöts.
Det har träffande sagts —- av Ransome ’ — att »Dupin
is not an analyst, hut analysis». Sådan Poe framställt ho-
nom, är han icke desto mindre dennes andlige dubbel-
gångare. Han är ej blott personifikationen av Poes ana-
lytiska intresse, han delar också hans drömmar, hans bi-
sarrerier och hans dunkla tvångsdrifter.
»At the first dawn of morning», heter det i The Murders in the
Rue Morgue, »we closed all the massy shutters of our old building;
lighted a couple of tapers which, strongly perfumed, threw out only
the ghastliest and feeblest of rays. By the aid of these we then
busied our souls in dreaming — reading, writing, or conversing, until
warned by the clock of the advent of the true Darkness. Then we
sallied forth into the streets, arm and arm, continuing the lopics of
the day, or roaming far and wide unlil a late hour, seeking, amid
the wild lights and shadows of the populous city, that infmity of men-
tal excitement which quiet observation can aflord.»"’
1 VI, 43.
^ Ransome, s. 162.
’ IV, 151.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
