Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XXI. Poes detektivnoveller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
Vi känna här genast igen miljön frän den två år äldre
The Fall of the House of Usher och den året förut (alltså
1840) skrivna The Man of the Crowd. Wächtler har för
övrigt påpekat, att chevalierens skyende av dagen och för-
kärlek för natten erinrar om Arnims förut omtalade majo-
ratsherre’. Den omständigheten att denna gestalt även,
såsom vi redan sett, företer starka heröringspunkter med
Usher och alltså röjer släktskap med två av Poes mest ut-
mejslade personligheter, gör det rätt sannolikt eller åtmin-
stone möjligt, att Arnims figur väckt Poes intresse och i
någon man påverkat honom.
Thou art the Man är en matt och skäligen intresselös
historia. Berättaren uppspårar brottslingen i en helt trivial
mordaffär. Det avgörande beviset utgöres av att brottslin-
gen låtsas i kadavret av den mördades häst, vilken skjutits
på samma gång som sin husbonde, upptäcka en kula som
passar till en oskyldigt misstänkt tredje mans skjutvapen.
Den skarpsynte berättaren iakttager emellertid, att hästen
företer två hål efter kulan, ett där den gick in och ett där
den gick ut, och därmed är saken klar. Den relief, som
Poe i Dupinhistorierna förlänade sin detektiv genom att
låta honom överglänsa den otriciella polisen, l)lir här myc-
ket låg, då en så monumental slöhet från polisens sida som
den att ej undersöka sårkanalen hos hästen skänker be-
rättaren en alltför billig triumf. Tydligen är denna his-
toria med sin mycket groteska sluteiTekt avsedd att verka
humoristiskt, möjligen halvt parodiskt, men humorn har,
säsom ofta eljest, lämnat Poe i sticket.
The Gold Bug (1843) var bland Poes samtliga historier
en av dem han själv satte högst. Och icke utan skäl. Som
romantisk äventyrsberättelse är den ypperlig, och med det
romantiska äventyret har, väl för första gången i littera-
turen, det analytiska forskarbegäret på ett naturligt och
Wächtler, s. 46.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
