Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXV. Den symbolistiska konstformen - Poes parklandskap hos Régnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
Överhuvud uppsöker f. ö. Samain i naturen, för att
använda Rimestads ord, »med en staedig Forkaerlighed alt
det der bolger, flygter, glider ud og svommer, alle Nuan-
cer, alle Halvtoner, alle Halvlys . . . .; som han dyrkede
disse Lovfaldets og Skumringens tavse Fester, hvor alt
brister och segner hen i Döden» ^ — alltså just det poeska
landskapet i dess vaga, drömlika karaktär. Men Poe må-
lade också ett annat landskap med skarpare konturer: det
stiliserade parksceneriet i The Domain of Arnheim och
Landor’s Cottage. Detta har i synnerhet starkt påverkat
Henri de Régnier. Man finner en anklang därav här och
var i hans poesi, men tydligast framträder inflytandet av
denna dekorativa landskapsdröm i de prosaberättelser,
som ingå i samlingen La Canne de Jaspe. De ord, med vilka
Régnier i företalet till denna samling karaktäriserar sina
landskapsdrömmar, kunde nästan lika väl utgöra en karak-
täristik av Poes båda nyssnämnda skildringar:
Ecoute aussi chanter les fontaines. Elles sont iiitermittenlos ou
continues; les jardins qu’elles animent sont symétriques .... L’amt’re
odeur du buis y parfume le silence, la rose y fleurit au cyprcs.
L’amour et la mört s’y baisent a la bouche. Les eaux y reflétent les
ombrages.
Skildringen av synerna erinrar, liksom dessa själva,
mycket starkt om förebilden, såsom framgår av följande
provbit:
Trois allées d’eau irradiaient d’une piéce centrale en octogone,
et, au bout de chacune d’elles, assez loin, une fontaine, parmi divers
artifices d’architecture et d’hydraulique, s’animait d’une figure difFé-
rente Autour de Foctogone du bassin, des stalues de bronze
alternaient avec des ifs équarris en pyramides et des cyprés taillés
en obélisques. Leur reflet se métallisait dans une eau calme ou celui
des statues semblait se dissoudre å demi, se fondre en une sorte d’as-
pect d’outre vie, moins leur image que leur ombre .... Le reste du
Rimestad, s. 147.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
