Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXIX. Detektivhistorien efter Poe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intresse mot det hemlighetsfulla, och att alltifrån Little
Dorrit (1855—57) ett mysterium alltid träder i förgrunden i
hans romaner. Detta hade förut egentligen endast varit
fallet i Barnaby Rudge, där mysteriet emellertid var upp-
konstruerat och dolt på ett mindre tillfredsställande sätt,
vilket också, såsom i det föregående omtalats, ganska skarpt
klandrades av Poe, som med ledning av de först utkomna
häftena till Dickens’ häpnad och beundran blottade hela
intrigen. Att bygga en god plot var aldrig Dickens’ starka
sida. Av allt att döma skulle han dock ha lyckats därmed
i den sista roman, med vilken han grep sig an, men döden
satte punkt mitt i det ofullbordade arbetet. The Mystery of
Edwin Drood var avsedd att bli en detektivroman eller
åtminstone en roman, som skulle komma denna genre mycket
nära, och den hade alltigenom baserats på en grundval av
skarpsinnig teknik. »He essayed a detective story, he who
could never keep a secret; and he has kept it to this day»,
säger Chesterton[1], som på ett annat ställe framhåller det
grymt ironiska i, att »the only one of Dickens’ novels which
he did not finish was the only one that renlly needed
finishing. He never had but one thoroughly good plot to tell,
and that he has only told in heaven»[2]. Då något direkt
inflytande från Poe ej heller i Edwin Drood låter sig påvisas,
är det överflödigt att här närmare ingå på detta
fragmentariska verk, vars noga bevarade hemlighet hittills trotsat
alla de skarpsinniga försök till en lösning, som gjorts av
Andrew Lang, William Archer, sir William Robertson
Nicoll, Montagu Saunders och andra.
Vi övergå i stället till Frankrike. Där hade, redan
innan Baudelaire under Poes sista levnadsår fascinerades
av hans diktning, detektivhistoriema först av alla den
senares verk tilldragit sig uppmärksamhet. Så tidigt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
