Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXIX. Detektivhistorien efter Poe - Dickens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skarpsinnig och spänningen, med undantag för de första alltför
omständliga kapitlen, ytterst stark. Händelsen berättas i
sina olika delar av ögonvittnen till dess skilda episoder —
en metod som denne författare med förkärlek använder,
bl. a. i sin berömda roman The Woman in White.
Emellertid kan ej heller i The Moonstone det analytiska elementet
sägas dominera enligt Poes förebild. En ytterligare
avvikelse från Poe, vilken avvikelse i en längre historia som
denna måste anses ej blott berättigad utan rent av
nödvändig, är den utförliga, noggranna karaktärsteckningen av
detektiven Cuffs person. Denne detektiv är en verklig
människa, som intresserar sig även för annat än logisk analys;
bl. a. är han passionerad rosenodlare. I sin metod åter
överensstämmer Wilkie Collins fullständigt med Poe. I ett
brev till Wolzogen av 1882 skriver han nämhgen:
»Was meine Schriftstellerei anbelangt, so habe ich vier Regeln.
Zunächst: die Hauptidee. Zweitens: das Ende. Drittens: der Anfang.
Die Erfüllung welcher letzteren mil der schrecklichen Schwierigkeit
verknüpft ist: immer beim Anfang anzufangen. Wer das kann, der
kann auch die Hauptbedingung des Erfolgs erfüllen, nämlich viertens:
die Geschichte immer vorwärts schreiten zu lassen. Ich werde oft
nach meinem Geheimniss gefragt: das ist es»[1].
Det förtjänar tilläggas, att Wilkie Collins helst undviker
bloddrypande skildringar. »He is», säger Compton-Rickett
träffande, »the Sterne of sensationalism. He can thrill you
more by the posting of a letter, than most of his school by
a lurid murder»[2].
Det är väl bekant, att Wilkie Collins ej blott var
Dickens’ medarbetare i Household Words utan också var hans
intime vän, och att det otvivelaktigt till stor del är att
tillskriva hans inflytande, att efter den längre resa, som de
1853 tillsammans företogo, Dickens alltmera vänder sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
