Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXIX. Detektivhistorien efter Poe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men strängt följdriktigt tänkande endast sällan; och det
följdriktiga tänkandet är också både a och o i hans
katekes. Lecoqs enkla grundsats var att under alla
omständigheter misstro den yttre sannolikheten, och i själva verket
är detta den princip efter vilken så gott som alla
detektivromanförfattare arbeta. Men för Sherlock Holmes ter sig
problemet ej fullt så enkelt: hans princip är visserligen
innerst densamma, men hans metod är långt mer förfinat
logisk än Lecoqs och består i att genom uteslutning av det
osannolika och omöjliga leta sig fram till det sannolika och
möjliga och sedan genom sovring av detta material nå fram
till sanningen.
Sherlock Holmes är »den ende icke officielle
konsultative detektiven»[1], en amatör som blivit professional av
lidelse för yrket. Dupin blev aldrig professional, och
Lecoq blev, trivialt nog, polisman mindre av håg och
fallenhet än på grund av brödbekymmer. Dock är Sherlock
Holmes, det konstruktiva geniet, i verkligheten själv en
konstruktion på basis av de krafter som voro de drivande
hos hans båda föregångare. Från Dupin har han fått sitt
logiska tänkande, sin analytiska metod, från Lecoq den
beundransvärda förmågan att iakttaga de skenbart
obetydligaste detaljer. Han resonnerar efter alldeles samma
linjer som den förre, och liksom den senare ser och iakttager
han där hans omgivning ej kan upptäcka något
betydelsefullt och drar av vad han sett slutsatser, t. ex. ifråga om
den osedde brottslingens utseende, som förbluffa hans
vänner och hans antagonister — alldeles som Lecoq, av vilken
han också ärvt vanan att i kinkiga fall rådfråga en ännu
högre auktoritet. Sherlock Holmes vädjar nämligen då till
sin bror Mycroft, liksom Lecoq vädjar till en f. d.
polistjänsteman, Monsieur Tabaret. Liksom hos Poe den
officiella polisen råkar på villospår och isynnerhet en av dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
