Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXIX. Detektivhistorien efter Poe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
representanter, prefekten G., genom sin inskränkthet
ytterligare framhäver Dupins skarpsinne, och liksom hos
Gaboriau Lecoqs överordnade genom sin oförmåga och sina
missgrepp ställa hjälten i desto fördelaktigare ljus, så har
Conan Doyle, i klar insikt om metodens fördelar, låtit
Holmes’ dominerande intelligens teckna sig i skarp relief mot
Scotland Yard-detektivernas och särskilt hrr Athelney
Jones och Lestrades hjälplösa handfallenhet.
Emellertid kan det ej nekas, att Sherlock Holmes trots
denna konstruktion är en gestalt som lever och rör sig, om
också med något av automatens mekaniska stelhet, vilken
författaren själv (i A Scandal in Bohemia) framhåller med
orden: »All emotions .... were abhorrent to his cold,
precise, hut admirably balanced mind. He was, I take it,
the most perfect reasoning and observing machine that the
world has seen ....» Enligt uppgifter, som tid efter
annan varit synliga i pressen, skall Conan Doyle delvis ha
tillskurit figuren efter den levande modellen av en
skarpsinnig universitetsprofessor, J. Bell. Måhända kan detta
förklara något av den prägel av grå teori, som i mångt och
mycket vilar över den store privatdetektiven. Att
emellertid Sherlock Holmes’ metod, med urskillning tillämpad,
även i det verkliga livet kan bevisa sin användbarhet
framgår av att Conan Doyle för några år sedan genom en serie
skarpsinniga iakttagelser och slutledningar lyckades
åstadkomma resning i det då mycket omtalade målet mot
persern Edalji, vars slutliga frigivande han lyckades utverka.
Även i ett annat brottmål, »fallet Oskar Stater», har Doyle
ingripit på liknande sätt; utgången härav är mig
emellertid obekant. I detta praktiska förverkligande av teorierna
företer Doyle en iögonfallande analogi med Poe, sådan
denne framträdde som praktisk detektiv i The Mystery of
Marie Roget och i sin skarpsinniga lösning av
kryptografiska uppgifter.
Förutom de analogier mellan Poe och den honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
