Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXX. Poe och Sverige - Emil Kleen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
I det förut nämnda Bonnier-brevet betecknar Strind-
berg Ola Hansson som en utmärkt svensk representant för
Poe-genren. Han åsyftar tydligen närmast, enligt vad
som framgår av breven till Hansson, dennes Falskneren
(»EnParia»), i vilken lilla novell ett brott framställes såsom
begånget i sömngångartillstånd. Otvivelaktigt har också
Ola Hansson i sin psykologiska analys lärt ett och annat
av Poe. Ett sådant antagande är så mycket rimligare, som
han grundligt fördjupat sig i studiet av Poes konst, något
varom en essay i Tolke og Seere och en uppsats, Sugges-
tion och diktning, i Kåserier i mystik bära vittne. I den
på danska och delvis på tyska utgivna novellsamhng, vari
Falskneren ingick, och vilken samling starkt intresserade
Strindberg, sysslar Hansson även i en annan novell (Barne-
mordersken) med ett somnambulistiskt brottmålsmotiv, lik-
som också med vansinnets genesis och utbrott (Dödsdans).
Vid ungefär samma tid skriver han novellen Husvill (ingå-
ende i Kärlekens trångmål, 1892) vari han skildrar ett fall av
personlighetsklyvning, där den psykiska dubbelheten tager
kroppslig form och offret för sjukdomen slutligen drives
att »stöta kniven in i sitt eget hjärta, i den fulla tron, att
det var mot en annan människas bröst som han riktade
den». Inflytandet från William Wilson synes här ligga i
öppen dag, liksom Hanssons i novellistik uttryckta psyko-
logiska intresse överhuvud företer rätt påfallande berö-
ringspunkter med Poes.
I en annan skånediktares, Emil Kleens, alstring på-
träffas tva dikter, som äro uppenbart och starkt influerade
av The Räven. De ingå båda i samlingen Jasminer (1898).
Den ena av dem heter Elsa, och dess första strof må an-
föras såsom belysande:
Sommarnatten klar sig välver, doftande av rosmarin,
aftonglöden ännu skälver norrut som ett stänk av vin,
över kärren glidit dimma, kyligt är i midnattstimma,
och på västerhimlen glimma några stjärnor blekt och blått,
medan själv jag tungsint vandrar i min faders tysta slott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
