Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. Den elektriska glödlampan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtär sig dock själv, om det förenas med luftens
syre.
Ungefär på denna punkt stod utvecklingen av
den elektriska belysningen, då Edison började
intressera sig för saken. »År 1878», så berättade
han en gång själv, »hälsade jag på professor
Borker i Filadelfia; han visade mig där en båglampa,
den första jag sett. Snart fick jag se en till,
som med hela sitt maskineri reste landet runt
med en cirkus. Det föll sig så, att jag vid det
laget hade rätt gott om tid; jag hade just slutat
arbetet med min telefonavsändare. Jag blev nu
mycket intresserad för det elektriska ljuset.
Båglamporna voro för stora, tyckte jag; deras sken
var alltför starkt. Ljusstyrkan behövde delas
upp, det förstod jag. Små ljus behövdes, och
belysningen borde ledas in i hemmen, ungefär så
som man gjort med gasen. Guvernör P. Lowry
trodde, att jag kanske skulle lyckas med att lösa
det problemet; han samlade ihop ett litet
rörelsekapital och bildade »Bolaget för Edisons
elektriska ljus». Arbetet ställdes så, att jag fick en
viss summa i veckan och använde ett visst antal
arbetare; vi höggo nu i med uppgiften. Jag tyckte
att glödlampan var mera praktisk än båglampan
och lät därför göra mycket fina trådar av platina,
men de smälte under experimenten. Vi måste
därför skaffa glödkroppar av något ämne, som
hade mera motståndskraft. Vi försökte med allt
möjligt, men egendomligt nog kom jag inte genast
att tänka på kolfibrer. Men till sist kom jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
