Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. Den elektriska glödlampan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta ljus uppkom genom överförande av starkt
upphettade kolpartiklar från den ena kolspetsen
till den andra. Genom de otaliga kolpartiklarnas
glödning uppkom den skenbart sammanhängande
ljusbågen. Men snart minskades kolspetsarna;
ljuset blev då allt mattare. Det elektriska
bågljuset var ej till vidare stor praktisk nytta. Dels
ställde det sig mycket dyrt, dels var det svårt att
oupphörligt ersätta de förbrukade kolspetsarna.
Därför var det en tid framåt ej vidare tal om den
uppfinningen, tills professor Dumas 1834 i Paris
utställde ett bågljus, som kostade ungefär en
guinea (19 kr.) i minuten. År 1844 försökte sig
en fransman vid namn Foucault på att göra
kolspetsar av det hårda ämne, som avsätter sig i
gasverkens retorter. Dessa kolspetsar eller s. k.
elektrocoder räckte mycket längre än de
kolspetsar, som förut använts, så att under den följande
vintern blev Place de la Concorde i Paris upplyst
med bågljus, vilket väckte parisarnas stora
förtjusning.
Emellertid hade man uppfunnit ett annat sätt
att medelst elektricitet framkalla ljus. Då en
elektrisk ström ledes genom somliga ämnen, möter
den ett visst motstånd; ämnenas temperatur ökas
då i förhållande till strömmens styrka. Fina
trådar av silver, platina och andra metaller kunna
bliva vitglödgade, t. o. m. smältas, om en mycket
stark ström ledes genom dem. Kol glöder med ett
ofantligt starkt ljus, men smälter icke för den
elektriska strömmens inflytelser. Detta ämne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
