Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet. Fonografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågade, huru lång tid, det arbetet skulle taga.
Det kunde ej Krusei på förhand säga, men han
lovade att hålla på utan avbrott, tills arbetet var
färdigt. Efter trettio timmar var den första
fonografen färdig. Den förvaras ännu i South
Kensington museum. Det är en stor, klumpig
tingest och dess cylinder sättes i rörelse med
handkraft. Fastän han inte ville visa det, var Edison
i ganska stark spänning, då apparaten skulle
provas. Bland andra, som voro närvarande, då
Krusei kom med sin modell, var Carman,
förmannen för maskinverkstaden. Han kunde inte
tro, vad han hade hört om fonografen; därför
slog han vad med Edison om en låda cigarrer,
att pjäsen inte skulle få fram ett ord. Godlynt
gick uppfinnaren in på vadet. Med ett lugnt
småleende började han sedan veva på handtaget
och talade in i mottagaren den första versen av
»Maria hade ett litet lamm.» Sedan förde han
cylindern tillbaka till utgångspunkten. Och då
den åter sattes i gång, hördes — svagt, men
tydligt — orden av dessa småbarnsrim, troget
återgivna med Edisons välbekanta röst. Krusei var
nära att svimma av häpnad och förfäran; bland
de församlade rådde en nästan högtidlig tystnad,
som bröts först då Carman utropade: »Nå, jag
har väl förlorat vadet då.»
Den 19 februari 1878 fick Edison patent på
fonografen. Efter ungefär samma principer som
den första gjordes flera nya maskiner, men Edison
fick experimentera länge, innan han kunde bjuda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
