Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet. Fonografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på en idealisk talmaskin. Den första fonografens
cylinder var överklädd med staniol, men det var
ej vidare lämpligt och ej nog hållbart. Edison
försökte nu med vax och andra slags fett. Ett
halvt dussin arbetare voro sysselsatta med att göra
olika blandningar. Till slut fick han ett slags vax,
som var lämpligt. Men det var för dyrbart, och
för att spara gjorde han cylindrar av papp och
beklädde dem med ett ganska tunt lager av vax.
Dessa cylindrar gåvo bra resultat, men de voro
alldeles för sköra och ömtåliga. Efter många
experiment lyckades han till sist göra cylindrar
av en utmärkt blandning, som liknade vanlig tvål.
Det dröjde länge, innan apparaterna återgåvo
varje ord och bokstav alldeles tydligt. Med
oändligt tålamod lyssnade Edison och rättade
alla fel, tills han efter många veckors arbete
kommit fullkomligheten så nära som möjligt.
En så märkvärdig apparat måste naturligtvis
slå allmänheten med häpnad. Till utställningen
i Paris 1878 sände Edison icke mindre än 45
fonografer. Det berättas, att omkring 30,000
personer dagligen lyssnade till dem. Det var något
så underbart att kunna uppfånga mänskligt tal
och bevara det för århundraden, att uppfinnaren
mer än någonsin betraktades som en »trollkarl».
I England och på hela kontinenten var den nya
uppfinningen samtalsämnet för dagen. Så fort
som de hunno tillverkas, sändes fonografer på
beställning till alla delar av världen. Många
framstående, ryktbara personer uttryckte sin stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
