Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upprepade Hjorts ord — Tornejaur — Vassijaur — ingenjör
Landström. Så tilläde han på en besynnerlig norska: ”Go
nokk — go nokk!”
”Visst ska det gå. Allt går, bara man vill, min gubbe lille”,
svarade Hjort och klappade Sarri på axeln. Lappen visade
alla trettiotvå tänderna, fast han inte begrep orden. Han
spände genast på sig skidorna, svepte i sig ännu en kopp
sjudande hett kaffe, som Gerell räckte honom, gjorde ett snabbt
lappkast med skidorna, såg sig om ett ögonblick och nickade
glatt åt dem — ”Go nokk — go nokk — Seipeg!” ropade han
skämtsamt. Så rände han.
Männen vid elden följde honom med blicken så länge de
kunde. Han syntes ha en ursinnig fart och blev hastigt mindre
och mindre. Till slut krympte han till ett streck — allt
kortare och smalare blev det där ute på det väldiga snöhavet
— nu gick det för ett ögonblick ihop med den mörka
avsatsen i berget på andra sidan — så syntes han igen som en liten
svart punkt — en prick — som upplöstes och försvann.
”Sköld tycks ändå ha lyckats få liv i kamin till sist”, sade
Gerell och visade mot kåken. Det rök ur röret mot
bergväggen. Som gripna av samma förlösande tanke sprang Gerell
och Boman mot kåken, flängde upp dörren och stormade in.
Bakom dem slog dörren igen med en ljudlig skräll.
Hjort vaknade till där han stod och såg mot det håll, där
lappen försvunnit.
Dit bort ska vi, tänkte han. Där ska banan fram genom is
och snö. Ska vi lyckas?
Vi måste lyckas, sade han sig. Hans isblå ögon såg lugna
och fasta ut över snön, och hans ansikte stelnade till i
viljans jämlinjer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
