Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det kom ingen. Allt var tyst igen — bara
snarkningarna.
Sarri stod och såg oavvänt åt det håll varifrån stöveln
kommit. Någon hade kastat den, alltså måste någon ligga vaken
där borta och titta på honom. Vem visste vad denne någon
kunde ta sig till härnäst? Sarri erinrade sig hastigt att han
hört berättas i kåtorna om dylikt folk, att de var mycket
oförsiktiga med skjutvapen, och att man fick hålla sig ur
vägen för dem nere i Gällivare, i synnerhet om kvällarna då
de brukade gå omkring och skjuta på måfå bara för att ha
något livat för sig. Nu rörde någon på sig där borta.
Sarri fick bråttom att ta fram brevet han hade i
bröstfickan. Vackert var det visserligen inte, tillknycklat som det
blivit under åkningen, men han tyckte ändå att det hjälpte
att hålla upp det som en amulett mot trollkarlen där borta.
”Pouris”, viskade han. ”Kommer fra Kirunavaara —
Landström — Tornejaure — Vassijaure — ingenjör Landström —
Landström?” Han räckte brevet ännu längre fram mot den
osynlige kastaren.
Då hördes äntligen en röst svara ”pouris!” där borta. Sarri
skyndade fram och viftade med brevet.
”Landström?” frågade han högre och djärvare.
Ingen svarade. Han hörde ett halvkvävt fnitter på sidan om
sig och såg dit. Någon viskade bakom ett förhänge på
britsen. Sarris blygsamhet sade honom, att där fanns en kvinna.
Han tvekade vad han skulle göra, då en karl på andra sidan
järnugnen böjde sig fram från britsen och sträckte ut en hand
mot honom. Sarri lade dit brevet. Handen grep det. Karlen
lutade sig fram ännu mer för att se att läsa utanskriften i
det röda skenet från ugnen. Han vände några gånger på
brevet och gav Sarri det tillbaka, medan han pekade under
britsen och sade: ”1 morgon! — Sov!”
Sarri begrep gesten bättre än orden. Fast han gärna velat
sätta på kaffepannan på den präktiga heta spisen var det
bäst att hålla sig tyst. Han stoppade brevet i bröstfickan och
kröp sedan in under britsen bland kvistar, koksbitar och
trälådor. Han kände efter torraste platsen och stökade varligt
i ordning så stor bit att han kunde ligga. Sedan sträckte han
ut sig på rygg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
