Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hon är väldigt vacker, den där norskan”, sade en av
ingenjörerna.
”Visst är hon vacker, men det är bara skalet också. Kärnan
är lagom fin, tänker jag. Akta dig för henne!” varnade
Landström.
”Varifrån är hon egentligen?” envisades den varnade.
”Hon lär vara från Bergen. Pappan är kapten på en av de
där stora kustångarna och är en pampig karl. Modern är en
fin kvinna. Men flickan har alltid varit galen. Hon var inte
mer än fjorton år när hon rymde hemifrån. Fyra gånger
lyckades modern få hem henne, men jäntan kom alltid undan igen.
Hon är karlgalen, det är klart. Och lika galna är karlarna i
henne. Det har växlats många knivhugg för hennes skull längs
norska kusten. Här uppe har vi fått lappa ihop några tiotal
rallare, som inte kunde samsas om henne. En av dem halkade
ner i Hundalen när vi anlade linbanan, och jag tror inte det
var alldeles ofrivilligt. Hur det gick till fick jag aldrig reda
på, och han själv kunde inte tala om något. Den som
ramlar ner tvåtusen fot är inte vidare språksam av sig. Doktorn
påstår att hon förstör hela folket här uppe och vill ha bort
henne, men rallarna släpper henne inte. Vet ni hur gammal
hon är?” slöt Landström och blandade korten, som fått vila
en lång stund.
Det visste ingen. De gissade mellan trettio och fyrtio.
”Tjugo!” knep Landström av.
”Det är förskräckligt!” utropade Algren utan att tänka. Han
rodnade också som en ungmö när ingenjörerna började
skratta.
Men Landström slog honom förtroligt på axeln.
”Det hedrar herrn, ta mig fan! Ska vi inte förbrödra oss?”
Landström lyfte sitt glas och Algren och han drack brorskål.
”Visst är det förskräckligt, som du säger”, började
Landström på nytt, ”men det går över! Ingenting förskräcker här
uppe, bara man hinner vara med tillräckligt länge. Och om
två, tre år har vi hela banan klar, och då kommer de små
snälla turisterna gungande hit upp i sovvagnar med
tandbors-tar, spritkök, servetter och maggördlar och kravlar omkring
här i fjällen och leker indianer i urskogen. Men då slår man
inte ihjäl några ripor med spadar som rallarna gör nu var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
