Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
De fem hästarna stretade sig fram genom snödrivorna med
var sin tung proviantfora efter sig.
Kring var häst stod ett tätt dimhölje, som troget följt med
genom den isande natten. Inne i dimhöljena satt
skjutsbönderna i sina vargskinnspälsar. Händerna hade de
nedstop-pade i fickorna, tömmarna lindade om högra armen,
sälskinns-mössorna djupt nerdragna över öronen och de breda, tjocka
yllehalsdukarna lindade flera varv kring halsen så att de
täckte näsa och mun och bara en smal strimma blev öppen
för ögonen.
Egentligen var även den strimman obehövlig; alla karlama
sov, halvfulla, och litade på hästarna, som var vana vid
proviantvägen. Där uppe på den raka vägen längs Tomejaur fanns
ingen fara för att köra utför fjället. Vägen gick snörrätt
mellan stakarna, och natten var tillräckligt ljus med snö,
stjärnor och norrsken för att hästarna skulle hitta väg.
Det besvärligaste skjutsbönderna hade var att emellanåt
hala fram bränn vinsbutelj en och ta sig en klunk. Det skedde
också mycket trevande och försiktigt, och de öppnade inte
sina sömniga ögon förrän buteljens kyla brände läpparna på
dem och de kände gudadrycken rissla ner genom strupen.
Sedan var det bara att stoppa till fotsacken igen och köra
händerna med de håriga renskinnsvantarna i
vargskinnspäl-sarna på nytt.
Färden gick långsamt framåt timme efter timme medan det
tunga föret gnisslande ilsket för slädmedarna. I dimhöljena
kring hästarna syntes endast mulama sticka fram, och därifrån
pustade med jämna mellanrum två strömmar av ånga fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
