Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Små vårliga bomullstappar seglade sakta över den solblå
himlen, när Gerell gav sig iväg fram på lördagsmiddagen.
Skidorna visslade på den präktiga skaren, och när Gerell strök
förbi Algrens bostad stod denne och solade sig utanför
baracken, medan Dygdiga Hansson och några rallare baxare
med lårar uppför sluttningen.
”Lycka till, ingenjörn! — Aj fan, det får man inte säga!”
ropade Hansson till honom. ”Men vi skulle behöva lite färskt
björnkött till omväxling.”
Gerell skrattade och viftade med handen till Algren, som
besvarade vinkningen.
”Lägg nalle i sovsäcken!” skrek Algren efter honom just
som han försvann bakom kullen.
Gerell löpte undan friskt och var redan genomvärm. Men
så hade han också en bra packning. Sovsäcken, som han i
sista stund snört fast vid mesen, tyngde betänkligt. Men den
var nödvändig. Visserligen tänkte han inte stanna borta längre
än till söndagskvällen, men tankarna och verkligheten passade
sällan ihop, och att ligga och sova i någon bergsskreva som
det hänt honom några gånger hörde inte till det angenämaste.
Han stack över Abiskojokk och slog in i sitt gamla skidspår
uppåt Kårsåjokk, och i det gick det som en dans. Han åkte
inte många minuter förrän han med staven slog några ripor,
som låg i spåret alldeles framför honom. Han plockade ner
dem i jaktväskan. Det var alltid en förstärkning i matsäcken,
om han inte fick tag i en nalle.
Björnen skulle han ha uppåt Kårsåjokk några tiotal meter
ovanför själva fallet, om inte någon av rallarna som brukade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
