Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en roulettkula mellan zero och trettiosex men stannar visst
aldrig på något av de mellanliggande talen. Alltid högt eller
lågt. För tillfället måtte jag ligga på zero, på noll. Det känns
så. På fryspunkten.–-
Hur ska det gå med jordskärningsberäkningarna på
Tjugonian? Det bryr jag mig inte om! Tig och sov! Du har det
gott, Gerell. Varmt och gott i sovpåsen. Tänk på den där
stackarn som åkte förbi! Inte var det någon! Det var en
fantom, en drömbild, en synvilla. Men då är du galen, om du ser
fantomer. Jag ger sjutton i honom! Låt mig vara! Han ligger
där ute i snön någonstans. Det rör mig inte. Jag ligger här.
Nej, du! Det finns ingen där ute. Nu är du den sista
människan på jorden i den sista jordkulan, sedan städer, palats,
museer, civilisation, kultur, konst, allt, både människor och
djur, plånats ut. Och stormen bäddar över dig med snö. Om
jag skulle öppna rökfånget? Vad ska det tjäna till? Vill du
skrika är det ingen som hör dig. Varför skulle jag skrika?
Nej, det har du rätt i. Vad bryr sig naturen om ett skrik av
nöd, av fasa, hat, fröjd, glädje eller kärlek? Vad rör det
naturen? Den är stum och dum, meningslös, och det
meningslösaste av allt är det, att människan en gång blev till. Nu ska
du inte vara otacksam, Gerell! Du har haft mycket roligt i
dina dar. Kommer du ihåg dubbningen? Den var inte illa.
Att jag inte kan få sova! Jag tror stormen ökar. Om nu hela
smörjan blåser omkull? Nå, så blir det slut. Sov! Det är natt.
Nere i barackerna tog rallarna stormen som ett välkommet
tillfälle att vila ut. När man inte söp sov man. Men
ingenjörerna gnodde för brinnande livet med sina kalkyler, var och
en på sitt håll, när de var insnöade.
Algren satt inlindad i allt vad han kunnat få tag i av
filtar och täcken, så blåste det tvärs genom huset. Och ändå var
det omöjligt för honom att hålla sig varm. Allt som oftast
måste han upp och hoppa omkring som en tokig i rummet i
sin ensamhet eller tillbringa långa stunder med att tina upp
händer och fötter vid kaminen. Och då undrade han ofta över
vart Gerell tagit vägen. Att denne inte kommit tillbaka visste
han, för Dygdiga Hansson hade verkligen tagit sig över de få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
