Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser vad den innehåller? Nå, än sen då? Är det inte min
rättighet? Att göra vad jag vill? Vad tjänar alltsammans till? Det
är ju meningslöst. För övrigt är det tids nog att tala om den
saken sedan.
Algren överraskade sig själv med att säga de sista orden
högt. Då blev han rädd, tog på sig kavajen och mössan och
gick ut.
Ute var det kyligt. När han gick förbi uthusen tog han
nästan omedvetet några tömstumpar, som hängde på en spik på
väggen, och stack dem i fickan utan att veta vad han gjorde.
Hela hans hjärna kändes som ett urblåst ägg.
Först när han kommit ett stycke uppåt Nuolja började
tankemaskineriet fungera igen. Men på nytt blev han rädd för
sig själv och försökte sysselsätta sig med allehanda
funderingar om banan och tunneln och ballastning och höglyft.
Särskilt hakade han upp sig på beräkningarna över felet på
längdaxeln och vad följderna skulle bli om han själv räknat
fel. Då vore han ohjälpligt störtad! Alla människor skulle
skratta ut honom! Nå, vad gör det dig, tänkte han. Då är du
borta för länge sedan.
Han skakade till, där han gick. Fast han inte gått länge
var han redan uppe bland snöfläckar. Det såg så märkvärdigt
ut mot björkarnas späda grönska. Något grymt, lurande, hårt.
Han såg sig omkring. Platsen var otäck. Han steg högre
och högre. Det blev friare, vidare, mer rymd. Träden var
ännu outslagna. En särskilt grov björk ådrog sig hans
särskilda intresse. Den var gammal och knotig. Den stödde sig
mot en stor sten och hade en bra gren högt upp. Det blev
lagom.
Han hörde ett svagt porlande. Han såg sig omkring. Nej,
där fanns ingen bäck. Var det i hans eget hjärta det
porlade? Nej, ljudet kom nerifrån, vid hans fötter. Han böjde sig
ner ända tills han lade sig raklång ner på snön och lyssnade.
Han hörde tydligt hur bäcken porlade under snötäcket. Det
var en ljuv, stilla melodi som sövde, en evig ton av livets
källa. Han låg länge och drömde. Och han log.
Så med ens for han upp som om han hade glömt något.
Han gick raskt bort till stenen vid björken, hoppade upp på
den, drog tömmarna ur fickan och knöt dem i en löpsnara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
