Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon öppnade ögonen med ett lyckligt leende, sträckte
armarna mot honom och sjöng — vill du ha en plats hos mig?
Hansson lyfte upp henne utan att säga ett ord och bar ut
henne och satte henne mellan lådorna. Själv satte han sig
på skjutssätet framför och tog piskan, som karlen glömt, och
skyldrade med den för Ulven.
”Hoppla, alla mina hästar! Leve konfekten!” skrek
Hansson. Han knallade med piskan, gjorde en livsfarlig sväng med
åkdonet och körde ner på vägen så flisorna gnistrade och
Svarta Björn hoppade som en gummiboll mellan lådorna.
Det var nästan mörkt när Hansson kom fram till
Tjugosjuans barack. Svarta Björn hade han försiktigtvis lämnat av
tidigare vid hennes lag, och nu åkte han ensam fram till
baracken.
Månen hade nyss gått upp och låg som en stor edamerost
på is borta i fjällrämnan på andra sidan Träsket och gjorde
fruktansvärda ansträngningar för att sprida en aning av ljus
över landskapet. Men barackens alla små fönster lyste gula,
och ut i den nattblå himlen dansade kafferöksgnistorna
muntra och tokiga.
”Ho!” skrek Hansson så högt han kunde. ”Hej, gossar!”
I ett slag sprang barackdörren upp, och rallarna tumlade
om varandra ut genom dörren och omringade åkdonet under
tusen frågor, som Hansson bara besvarade med att hoa och
hojta, tills det äntligen blev så mycket lugn att han kunde
redogöra för resans förlopp och för Ulvens skändligheter och
hur alltihop blivit uppklarat bara genom Hanssons
sinnesnärvaro och ingenjör Vistrands hygglighet.
”Leve Vistrand!” slöt han med ett tjut så hästen slog
bak-ut, medan rallarna hurrade. Men då tog Sköld upp ett ”leve
Ulven!” samtidigt som han på sina jättearmar hissade en av
spritlådorna några meter till väders och tog emot den under
rallarnas jubel, mjukt som om den fallit på ejderdunsbolster.
Alla tågade in i baracken med forans dyrbarheter, medan
Maja smög sig ut och stack en tjock brödkaka till hästen.
En bra stund efteråt kom Sköld ut och spände ifrån, satte
en stor pingla på hästen och hemlighetsfullt anförtrodde
honom, medan han strök hästen över pannluggen, att nu var det
bäst att gå på bete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
